Konsten att slåss mot jättar
Mattias Dahl, psykologkonsult hos oss på Kandidata, gästar HR Sveriges blogg med ett inlägg om hur nackdelar och svagheter, kan vändas till fördelar och styrkor.
Text från blogg.hrsverige.nu den 20 januari 2014:
På HR-Techmässan i Amsterdam i oktober var
det en författare som nämndes vid ett flertal tillfällen och av olika
föreläsare, nämligen Malcolm Gladwell. Jag skall dock villigt erkänna
att det fram till dess var ett namn relativt okänt för mig. Väl hemma
igen gjorde jag dock slag i saken och beställde hans senaste bok, David and Goliath: Underdogs, Misfits, and the Art of Battling Giants. Det
dröjde dock ända till julledigheten innan den fick plats på läslistan,
så nyligen hemkommen från Vietnam skulle jag vilja delge mina
reflektioner av denna mycket intressanta och läsvärda bok.
Boken utgår ifrån legenden om David och Goliat, där Gladwell mycket
skickligt målar upp en bild av drabbningen mellan den store, orörlige,
halvblinde jätten Goliat och den lille, snabbe och mycket träffsäkra
bondsonen David. En kamp som alltid använts som en metafor för den
svages oväntade seger över den starke, för ett mirakel, ses nu i
bakspegeln som något helt annorlunda. Med fakta på bordet; Goliat hade
inte en chans mot David, eftersom David insåg förutsättningarna och
vände det som på pappret kunde uppfattas som svaghet och hot, till
styrka och möjlighet.
Boken fortsätter på samma sätt genom att bl.a. lyfta fram ett
basketlag som, spelare för spelare, inte skulle ha en chans mot sina
motståndare, men som genom hårt arbete, hög press och stress, tar sig
hela vägen till mästerskapsfinal genom att få motståndarna att begå
misstag. Eller om de många exempel på framgångsrika entreprenörer och
affärsmän som lyckats göra smått otroliga karriärer, trots (eller kanske
delvis för) att de vuxit upp med dyslexi (Ingvar Kamprad, Richard
Branson, Gary Cohn m.fl.). Gladwell menar inte att personer med dyslexi
skall skatta sig lyckliga för sin diagnos; i våra fängelser och
anstalter är personer med inlärningssvårigheter överrepresenterade, men
vissa personer lyckas utveckla och stärka andra sidor som en konsekvens
av sin diagnos, vilket sedan tagit dem långt. Till denna grupp kan även
räknas personer som förlorat en förälder i unga år. Även om dömda
brottslingar är överrepresenterade även här, så är det fascinerande att
konstatera att bl.a. var tredje amerikansk president, förlorat minst en
av sina föräldrar innan de fyllt sexton. Mönstret går igen även hos
framgångsrika affärsmän, konstnärer osv. Inte heller här är det något
man skulle önska sin värsta fiende, men troligtvis bidrar förlusten av
en förälder, åtminstone hos vissa personer, till att man tidigt tvingas
ta mer ansvar, lita på sig själv och anstränga sig lite mer.
Resten av boken tar upp andra målande exempel på personer och grupper
som antingen stått som förlorare i en kamp de på pappret borde ha
vunnit, eller stått som segrare eftersom de insett sin position och
lyckats kapitalisera på sina motståndares svagheter. När jag kröp
omkring i Cu Chi-tunnlarna
under min Vietnamresa, insåg jag att detta var ännu ett exempel som
hade kunnat platsa i Gladwells bok. Viet Cong lyckades med hjälp av
dessa tunnlar matta ut amerikanska armén som, trots överlägsenhet i man-
och vapenkraft, inte lyckades ta kontrollen över området.
Väl hemma igen vill jag gärna sätta det jag läst och det jag upplevt i
någon form av kontext. Tankarna vandrar därför till mitt eget arbete på
konsultföretaget Kandidata,
ett företag som på många sätt kan ses som en underdog som kämpar mot
jättar. Vi är ett litet företag med endast ett tiotal anställda, att
jämföra med exempelvis CEB med ca 3500 anställda i 60 länder. Vi har
ingen egen testavdelning som skapar arbetspsykologiska verktyg, utan
köper in och distribuerar andras test. Vi har även valt att arbeta med
det nischade begreppet Emotionell Intelligens till skillnad från de
flesta av våra konkurrenter som istället står förankrade i personlighet
och Big Five-modellen. Men utifrån Gladwells resonemang kan jag inte
låta bli att tänka att det nog ändå är här, i det som på pappret skulle
kunna uppfattas som en svaghet, där vi har våra styrkor. Eftersom vi är
små kan vi vara snabbrörliga (big enough to be international, small enough to be personal),
flexibla och tillmötesgående. Eftersom vi nischat in oss på EQ kan vi
också särskilja oss från massan. Eftersom vi inte utvecklar våra egna
verktyg har vi också en frihet i att välja att arbeta med de verktyg vi
tycker är riktigt, riktigt bra.
Här någonstans landade jag i mina tankar kring ”konsten att slåss mot jättar”. Hur ser det ut på ditt företag? Vilka är era svagheter och nackdelar
som, när du minst anar det, kanske visar sig vara en styrka och fördel?